.

Har ju på senare tid känt mig mer och mer som Örjan i serien Hjälp. Jag har börjat på att fundera om jag kanske har någon form av fobi för människor. Kanske inte så gravt som Örjan men mamma och jag har nu döpt mitt temperament efter denna minst sagt temperamentsfulla person.

Ett exempel på mitt humör är ju mannen framför mig på hockeyn i tisdags. Karln har köpt en sittplatsbiljett men står upp och skriker under halva matchen. Jag lyckades hålla ilskan inne nästan hela matchen, det är ju så jag gör. Men när Örjan kommer fram kan jag verkligen inte hålla mig. Så när det var en minuts matchtid kvar tog jag tag i mannen, drog ner han på stolen och sa några väl valda ord.
Efteråt kände jag mig som min moster brukar känna "moget Sara, moget" men jag kunde inte hålla mig.
Jag är ju inte en ond människa, men det är något hos vissa människor som gör mig så irriterad, och kanske faktiskt med all rätt.


Min irritation, mitt temperament = Örjan Lax!