.

Idag började Anatomikursen, det kommer verkligen bli hårdplugg nu framöver. Ämnet känns roligt men riktigt svårt, men nu ska vi klara den, som fina Kristin sa!

Har varit på läkarbesök idag och fick veta att dom inte hittat något på de senaste röntgenundersökningarna jag gjort.
Fick även veta att dom inte kan göra något mer men att läkaren tror att det kommer bli bättre med tiden. Känns lite både och med resultaten. På ett sätt vill man ju att dom ska hitta något som dom kan göra något åt så att man sen blir frisk, samtidigt känns det bra att det inte finns något "fel" i min kropp.

Jag har ju som redan fått en "diagnos" som innebär att man är väldigt känslig, det är många som har detta och det kan "växa bort". Dock kan symptomen komma och gå i perioder så man får perioder då man har väldigt väldigt ont. Innan dom ställer den diagnosen vill dom utesluta allt annat och nu när dom inte hittar något fel så är det rätt säkert att jag har "IBS" som det kallas. Det jobbiga är som sagt att dom inte kan göra något åt det och att man måste vänta ut och bara "smärtlindra" då de jobbiga perioderna kommer. Man kan ha detta hela livet men vara symtomfri under längre perioder. Nu har jag ju haft såhär i snart ett år, tycker ju att det ska ge sig snart så jag kan få en bra period ett tag!
Jag är förvirrad, vet inte vad jag ska känna eller tycka!
Jag är bara så rädd att inte vardagen ska fungera så jag ska behöva avbryta studierna igen! Det orkar jag verkligen inte! Men jag måste försöka tänka positivt, det ska gå och det kommer att gå!

Ett långt och tråkigt inlägg om min jävla mage (om man ska vara ärlig) men jag blir så less!

Ha det bra! /Sara