.

Det är ju inget nytt att jag är oerhört fascinerad av och avundsjuk på den fantastiska poeten Bob Hansson. Tänk att kunna skriva, tala och framträda på det sätt han gör. Han är verkligen en stor förebild för mig!

Nu läste jag precis en krönika av just Bob i tidningen Amos som vi fick i postlådan. Den handlade om att allt för många skjuter upp saker och går omkring och väntar på "sin andra födsel." Man har drömmar och planer men man skjuter dom framför sig, säger att "jag gör det sen".
Att man väntar på att bli den människa man vill vara men just nu inte är. Problemet är att man inte gör något för att komma dit, utan bara väntar och tror att det ska komma av sig själv.
Jag fick mig en tankeställare av den här krönikan. Kanske är det så, att jag skjuter mina drömmar framför mig och väntar på rätt tillfälle. Kanske måste jag sluta vänta på att bli den person jag vill vara och faktiskt börja sträva och jobba för att komma dit?

Jag ska avsluta med en del ur krönikan jag tycker var så fantastiskt bra. Läs!

"Idag är du inte en sådan människa som dansar på bordet. Men det enda du behöver för att bli det, är att med stapplade steg kliva upp på det där bordet och börja bugga, det spelar ingen roll hur livrädd, nervös eller bortkommen du är när du gör det. För sen, när du kliver ner, då är du en sådan människa som dansar på bordet.
Det där med bordet är en metafor. Det är inte bordet, utan drömmen, som förvandlar dig från passagerare till chaufför. Och det minsta man är skyldig sina drömmar, är att tro på dem."


Ha det bra /Sara