.

Det blir tätt uppdaterande här känner jag men måste bara lägga upp denna fantastiska dikt av min favorit Kristina Lugn!

Det går en tid.
Och sedan gör det ont igen.
Jag värker.

Men i en paus
sjunker tystnad
emot glömska.

Nästan som en förälskelse.

Och jag får ta en sista
promenad med mig.
Hemmavid.

Jag ska äntligen få gå i barndom.
Jag ska äntligen få gå.
Jag ska äntligen gå över.

Det var en sjuk katt
som gick över ängarna.
Jag var en rävskabb.

Så fort jag släppte taget
om mina vanföreställningar
inleddes häktningsförhandlingarna.

Jag skrev i mitt brev
att jag ville vandra bortom
det töcken som är jag.

Men störningsjouren
beslagtog avsändaren.
och hennes bensindunk.