.

Hur går det egentligen till, nätter då du sover men flera tusen lastbilschaufförer passerar rödljusen vid statoil-norra?
En av chaufförerna väntar på att det ska bli grönt. Grönt för frihet, gult för lugnet och rött för vätskor som koagulerar då du vet att blod är tjockare än vatten.

Du sover, andas och drömmer medan någon svänger av E4:an och tar en väg han inte trodde fanns.
Du blundar, andas lugnt, snarkar inte, han andas snabbt, försöker att hinna fram till det rödljus han trodde fanns långt in efter vägen, han hade fel.

Trea, femma, sjua, Assar, Beata, Fritz. Registreringsnumret lyser genom snön då mannen fickparkerat sådär nonchalant i en snödriva inne i skogen.
Du drömmer, han springer, försöker förlåta sig själv och lovar att aldrig mera svänga av E4:an då han inte vet var vägen leder.

Du vänder dig i sängen, fötterna på huvudkudden, han försöker prata i mobiltelefonen han glömt kvar i bilen.
Klockan är kvart över tre hos dig men hela trettiotre minuter sen hos honom då fickparkeringen inte ingick i hans planering.

Klockan blir sju, din väckarklocka ringer och du tycker att det konstigaste som hänt inatt är att dina tio tår lyckats hamna i fel ände av sängen.
Konstigt tänker du fram tills dess att du ska hämta morgontidningen men den inte ligger i lådan, nej för just din morgontidning ligger prydligt packeterad i en nochalant parkerad lastbil i en snödriva för att en av de tusen lastbilschaufförerna bestämde sig för att vika av E4:an mot en väg han inte trodde fanns för att hinna till ett rödljus som inte existerade medan du sov med fötterna på huvudkudden.

Vilken tur att du hade mormors gröna raggsockor på dig denna natt för annars hade det blivit kallt om fötterna.