.

Jag sittter i skrivandets stund och tänker på en sak som tärt på min hjärna och mitt hjärta i flera dagar, egentligen flera veckor.
Jag är så rädd för att bli lämnad, så fort jag träffar någon och får en relation till den här personen blir jag livrädd för att bli lämnad. Jag kom efter mycket om och men fram till att jag har lätt för att skaffa vänner/bekanta, men jag har tydligen förbaskat svårt att behålla dom?
Varför?

Jo, genom att jag inte mår bra, och inte har gjort det under en längre tid så därför orkar folk inte med mig. När jag behöver andra som mest står jag där helt handfallen och önskar att det vore självklart vem jag skulle ringa till (nu räknar jag inte in släkt.) men det är inte så självklart längre. De få riktiga vänner jag faktiskt har kvar vågar jag inte ringa i rädslan för att skrämma bort även dom.
Är jag så skrämmande?

Say whhaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaathgnjsdknfdskjnsdkjv!!!!